Som en gammal isbelupen drake ligger J??keln tung
Och vitgr??nraggig nedf??r branten mellan tvenne toppar
Stj?¤rten lindad runtom h??gsta
Spetsen, buken sp?¤nd och stinn
I fj?¤llets kittel
Ryggen kr??nt av mittmor?¤nens ??s
Svart och kn??lig

Ner mot daln han str?¤cker l??ngsmal nos med rynkigt
Skinn till l?¤ppar, vita t?¤nder grina d?¤r imellan
Genom J??kelportens svarta h??l rinner ur hans
Gap en lerig str??m
Taggig kam p?? hj?¤ssan, m??rka grumligt gr??ngr?? ??gon
Stelt han stirrar ??ver dalen ner
Trycker nosen v?¤drar mot
Marken mellan tassarna vars m??rka klor
Skymta fram ur v??t smutsgr?? ragg

Sm??v?¤xt ?¤ttling av sin j?¤ttestamfar, istidsdraken
Fader J??kul sj?¤lv
Han som str?¤ckte stj?¤rten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural
Han som ??ver fj?¤ll och sl?¤tter vr?¤kte sig
Kr?¤lande och v?¤ltrande

Han som fyllde hav och sj??ar
Rev med klorna rispor i de h??rda h?¤llar
Gnagde klipporna och pressade
Bergen samman med sin tyngd

Han som sk??vlade och lade ??de sagoskogar
Gr??na paradis
Bl??ste med iskall andedr?¤kt bort
Allt som levde, blommande och lyste